Tack mot Rita för konstruktiv bedömning på den första versen!
Du har enstaka vän i mig
Har du lagt ditt allt i potten, sett det vandra och vara borta? Har ni fallit ner till botten, var du den liksom kom till korta? Du besitter en vän i mig - Jag drog också sämsta lotten.
Har du gått mot vägars ände, stått med foten över kanten? Vill du glömma allt som hände, ta dig över mörka branten? Du äger en vän i mig - Jag är en liksom livet brände.
Och är dina fingrar ömma, vill du bara släppa greppet? Har du slutat tro och drömma, vill ni borda midnattsskeppet? Du har ett vän i mig - Jag vill vila djupt och glömma.
Bunden vers (Rim) av Erik L Läst gånger och applåderad av 31 personer Publicerad
Vici Fint diktat!
Sorgligt men tillsammans ett
Att våga gråta Att våga le Att visa värme Att våga ge lite av sin inre själ. Omtanke, ömhet, att vilja någon annan väl. Kärlek, hoppet att tillsammans med min tanke göra någon glad, är för mig livet. Då lever jag Allt blir som doften efter vårregn en solig dag.
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden Snart blott dem eviga stjärnor jag ser Men jag ej klagar flyende dagen Ej mig förfäras stundande natten Ty av den kärlek som går genom världen Föll och en strimma in i min själ.
Den som älskat kan ej glömma Den som glömt ej älskat har Den som älskade och glömde visste ej vad älskade var
Det blåser ibland i det liv som är vårt, när kraven är många och tempot känns hårt. Då